Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men nu de skåda de bleka kinder,
Och märka nog, det är ej som förr,
Så ha de alla fått sig förhinder,
Och glänta sällan uppå min dörr.
Men hvad är det väl, att verlden glömmer,
Och lämnar sorgen åt sig allen?
Men ack, hon dertill så omildt dömmer,
Och lägger gerna på bördan sten.
Du arma hjerta, du arma flicka,
Gå ej alt älska så trofast, ömt;
Hvad kalk af smälek för dig att dricka
Till dräggen har då ej verlden gömt.
Och j som gäcken ett menlöst hjerta,
Och öfven kärlek på skämt och lek,
O att till slut j med sorg och smärta
Dock kunnen löna så menlöst smek.
J skulle hellre ett värn ju vara
För oss de svaga, för oss de små.
För Gud när en gång j skolen svara,
Hvad itunnen j Honom svara då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
