Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »K. M.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trappan till en sådan stabur är uppdragen, bildar denna
en för de talrika, glupska gnagarne oangriplig fästning.
Det andra huset var mindre, dörren satt på sned,
väggarna lutade och det hade ingen stabur.
En morgon i December susade det högtidligt
genom furuskogen uppe i det öde fjället. Dimman låg
ännu öfver dalen som en blåaktig, ogenomskinlig slöja.
En ung flicka stod på fjällbranten; hennes gyllene hår
lyste i den uppgående solen i kapp med de glödande
furustammarna. Det rödaktiga skimret öfver nejden
tilltog, blef klarare och varmare; skog och fjäll och
flicka smälte samman i en rodnande harmoni.
»Sippedeia!» ljöd från andra sidan af klyftan ett
jodlande rop. Den unga flickan ryckte till, men rörde
sig ej af stället.
»Duckeneia!» hördes ropet åter med det
muntraste klunkande strupljud. »Duckeneia!» svarade ekot
både ofvan och nedifrån. Den unga flickan förblef
orörlig och stirrade ut mot solen; hennes kinder
blefvo något rödare, hennes blick fick ett spändt
uttryck. Morgonvinden susade genom skogen och
skakade ett regn af rimfrost öfver hennes bara hals och
armar.
»Solen är uppe, Olaug. Toppen din glöder i kapp
med furan», ropade en högväxt, gulhårig gosse från
stalldörren på det stora huset på andra sidan.
»Ja, solen är uppe!» ropade flickan och kastade
hufvudet käckt bakut. »Snart står Norges rike i lågor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
