Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »K. M.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 14 —
mor i fjol. Han påstod, att hon hade det bra nog.
Nå får han svara för sina ord.»
Jörgen, en hög och bredaxlad man på omkring
trettio år med blå, trohjärtade ögon och gulbrunt
kindskägg och som hittills hade suttit tyst på
sängkanten och stirrat på modrens tomma läger, såg upp
och nickade.
»Jag står för hvad jag sagt. Då jag förliden
sommar besökte vår lilla mor, bad hon mig hälsa er, att
hon hade det bra, det var hennes gladaste tanke, när
det gick oss alla väl. Hon led ej heller någon nöd
sade hon; allt, hvad hon bad mig om, då jag gick,
var att spela för henne på min fiol vår vaggvisa från
barndomen. Det gjorde jag och jag höll på med att
spela den för henne under det jag steg ned för berget.
Mor stannade kvar på kanten däruppe och såg efter
mig; så höjde hon sin krokiga arm i luften — det
var sista gången jag såg henne.»
»Ah, hvad säger du: hade vår mor en krokig
arm?» frågade hans syster Ulla och såg mot dörren
liksom väntade hon någon.
»Ja, mor tyckte mycket om att stå därute på
bergudden och se ner öfver vägen; hon väntade alltid, att
någon af oss skulle komma. Så skuggade hon för
ögonen med handen för att kunna se dess längre. En
dag i Oktober förlidet år stod hon visst för länge
därute — höststormen, förstån I! Då hon gick in, kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
