Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »K. M.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IS
hon ej räta ut armen och sedan tog gikten både den
och hela kroppen.»
Det blef tyst i stugan, underligt, ohyggligt tyst.
De tre syskonen tycktes undvika att se hvarandra i
ögonen. Daniel började åter snyfta. Ulla huttrade af
köld och andades på rutans isblommor för att kunna
se ut, Jörgens blick hvilade åter på modrens tomma
säng. En smygande iskyla tycktes så småningom
stelna de tre syskonen, som för första gången efter
många år voro församlade här. Kanske började det
nu gå upp för dem, hvad de mistat för alltid.
En stund därefter knarrade det i snön utanför;
Halvor Björnstad trädde in utan att knacka på dörren
och stampade snön af sina stöflar. Efter honom kom
en spenslig kvinna af medelhöjd, insvept i en ylleschal,
mellan hvars veck ängsligt framtittade ett blekt
ansikte. Hon nickade med ett vänligt leende till de
närvarande och såg sig om efter en plats.
»Moster kan godt sitta här hos mig», sade Ulla
deltagande och gjorde plats på bänken.
»Du sätter dig där, Maria», sade Björnstad och
pekade med tummen öfver axeln mot Jörgen. Hans
hustru satte sig lydigt sakta ner på sängkanten.
Björnstad ställde ett grönmåladt skrin på bordet
och öppnade det. I det han tog fram de tre askar,
som den döda hade anförtrott honom, kastade han
en genomträngande blick på de församlade syskonen.
En föraktlig ryckning på munnen röjde hans stämning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
