Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »K. M.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 21 —
sjönk på knä och sträckte sina armar mot forsen
under högljudda snyftningar.
»Mormor, mormor!» hviskade hon i öfvermätt af
förtviflan och öfvergifvenhet, »tag mig till dig — ditt
vanärans barn längtar hem till dig.»
Hon böjde sig djupare ned öfver afgrunden
liksom sökte hon den gamla kvinnan i djupet; det var
likväl i himmelen hon skulle återfinna henne.
I det samma kände hon en kraftig hand på sin
axel och en vänlig röst sade:
»Mormor sänder mig till dig, Olaug. Du stannar
nu hos mig, tills vi finna något bättre för dig. —
Kom in med och hjälp mig att göra i ordning i vår
gamla stuga. — Vi tvä hafva mycket att tala med
hvarandra om — om henne.»
Olaug såg upp. Jörgen stod lutad öfver henne
med ett sorgmodigt uttryck, mormors uttryck, i sitt
ansikte.
Nere ifrån forsens i klippan insprängda bädd ljöd
igenom fuiuskogens sus Norges eviga, storslagna
nationalhymn, mäktig och enväldig, samma melodi för den
sorgsna som för den glada, för lif som för död.
Olaug reste sig och gick före Jörgen in i stugan.
Mormodren hade gifvit henne sitt svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
