Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Striden vid Höland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 29 —
Olaug, det var hon, nalkades med högburet hufvud
och darrande läppar.
»Fienden är öfver oss i denna natt!» utbrast hon
med flämtande stämma,» just nu står han på sjön
Rö-men, tre mil härifrån, så tätt som gräs.»
»Ser man på!» inföll Kruse. »Har hon själf sett
svensken?»
»Ja, jag såg en härlig syn», återtog flickan och
höjde sin strålande blick;» hjältekonungen Carl knäböjde
på marken midt ibland sina män — det såg högtidligt
ut. Så steg i den stilla aftonen bönen från allas läppar,
högre och högre — det ljöd slutligen som ett rop
efter seger upp till Vår Herre. Så sprang kungen upp,
fanorna vajade under den grå himmelen och
trumpeterna blåste, medan han steg till häst och fore alla
de andra red in här i landet med en liten trupp ryttare.»
Officerarne sågo på hvarandra; några skakade
misstroget på hufvudet andra smålogo öfver flickans
berättelse.
»Huru har du kunnat så noga observera allt detta?»
frågade Kruse.
»Jag var i ett ärende från klockaren Bakke upp i
fjällen öfver till Holmedal hos gamla Karin Ranetry;
på vägen dit kom jag nära svenska hären och skyndade
så hit för att i tid varna vårt folk.»
Kruse gjorde ett tecken af otålighet mot sin
adjutant, som införde i journalen hvad här meddelats.
Bryggemann hvisslade och klirrade med sporrarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
