Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Striden vid Höland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 36 -
Halvor kom in och tog med ett illmarigt leende
fram ur sin tröja en flaska gammal sekt.
»Den har jag räddat som en läskedryck till
natten för herr officeren», sade han triumferande.
»Du tycks vara en kvick pojke», sade
Bryggeman. »Hörer du hemma här i huset?»
»Nej, jag har endast fått tillåtelse att gå till handa
här i prestgården, så länge I liggen här; jag tycker
så orimligt mycket om krigsfolk», svarade Halvor och
slet efter bästa förmåga i öfverstens kragstöflar.
»Jag skulle nog hafva lust att litet närmare
förhöra den där flickan, som för en stund sedan besökte
oss», yttrade Bryggemann och nop Halvor i örat.
Halvor såg upp leende.
»Hon är för länge sedan öfver fjället», sade han;
»men om hon än vore här, så hämtade jag henne ej.»
»Död och helvete, sätter du dig upp emot kongl,
majestäts officer, när det gäller vårt lif och landets
säkerhet?»
Halvors leende blef ännu bredare.
»Om det gälde lif och säkerhet, gick kunglig
officeren ej till sängs», svarade han. »Och flickan
skall blifva min fästmö, när jag kommit till myndig
ålder. Men hon får ej veta att storbonden Björnstads
enfödde son vill gifta sig med henne. Hon är
granntyckt nog ändå, därför raljerar jag med henne rätt ofta.»
Hämta hit det skrin, som står vid hufvudgärden»,
befalde öfverstelöjtnanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
