Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Striden vid Höland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 38 -
Bryggemann brummade och kastade sina kläder
på halmstolen.
»Fältropet är »friskt» — ett sådant fältrop! —
Handla efter conduite — en sådan människoätare, som
ej unnar en kamrat en smula nattsömn! — Sådana
ögon hon hade, den ungen! •— den förbannade,
tjockhudade valpen!»
Öfverstelöjtnanten kröp in i den breda, mjuka
sängen; en djupt utdragen suck förkunnade kort
därefter, att han fallit i sömn. —
Utanför på prestgården stod den unge musketören
Haavi, stödd på sitt gevär, och spejade forskande mot
öster och vester. Svaga rop ljödo då och då upp
ifrån de i fjärran liggande granngårdarna. Plötsligt såg
soldaten en svart skugga glida fram längs muren
af huset. Han spände hanen och ropade: »Hvem där?»
»Tyst!» hviskade Halvors röst. »Skynda, — gif
mig ett gevär, så skall jag göra för er det som er
öfverste har försummat.»
»Hvad menar du?»
»Man måste ögonblickligen ställa ut en post på
bron här ofvanför; jag hörde nyss ett besynnerligt
susande, då jag smög mig omkring på utkik, och då
jag lade örat mot marken, förnam jag tydligt
hästtramp. — Gif mig en laddad muskedunder, så skall
jag i tid gifva er alla en signal, så snart jag ser fienden.»
»Därtill har jag inga order. Bort med dig, pojke!»
svarade skiltvakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
