Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Striden vid Höland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 39 —
»Så skyll dig själf då!» ropade Halvor förnärmad.
»När du om en liten stund hör ett uggleskrik uppe
från bron, så är fienden öfver hufvudet på dig, och
gör han dig kall, så tager jag ditt gevär.»
Haavi slog efter pojken. Halvor försvann med
ett språng genom porten.
En half timma därefter hörde skiltvakten
verkligen ett uggleskrik uppe från fjället. Han lyssnade;
men då allt förblef stilla, förmodade han att pojken
dref gäck med honom, och fortsatte sin vandring med
geväret på axeln. Strax efter upprepades uggleskriket,
denna gång skarpt och ihållande bakom den gamla
björken, som bredde ut sig öfver den östra ladan. I
samma stund gled en sky undan månen och
skyltvakten observerade ett hufvud, som tittade fram
bakom muren vid kornladan. För en sekund blef en
ryttaregestalt synlig, hvilken reste sig i stigbyglarna
och kikade in i gården samt åter försvann.
»Halt, hvem där?» ropade Haavi.
»Freund,» ljöd svaret utanför porten.
»Hvilken Freund?» sporde skyltvakten.
»God Freund», svarade rösten.
»Hvilket kompani?» frågade Haavi.
Då han ej fick svar, sprang han bort till
vaktrummet, hvars hela manskap bestod af sex soldater.
»Kom ut — kom ut!» ropade Haavi. »Nu är
nog fienden här på allvar. — In och väck
öfverstelöjtnanten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
