Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Striden vid Höland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_ 42 —
svenskarna in genom östra porten, anförda af Carl XII
i egen person samt prinsen af Hessen.
Bryggemann flydde hufvudstupa, följd af sin
tjänare, ut genom ett fönster och skyndade öfver till
närmaste gård, Riser, där hans fanvakt låg
inkvarterad. Öfverstelöjtnanten var, enligt ögonvittnes
berättelse, iförd nedtrampade tofflor, röd nattmössa och
ylleväst. Medan han sprang öfver snön tappade han
ständigt tofflorna, svor, stånkade, arbetade sig vidare
fram, allt under det han utstötte hesa kommandorop,
som ingen under den allmänna förskräckelsen åtlydde.
När detta tilldrog sig utanför prestgården, smög
sig Halvor in i det öfvergifna gästrummet, trefvade
sig fram till hufvudgärden, grep penningeskrinet,
sparkade sönder den halftömda vinflaskan, som stod på
golfvet vid sängen och försvann genom fönstret i
samma ögonblick som kung Carl med sina officerare
trädde in i prestgårdens storstuga.
Då de flyende hade tillryggalagt halfva vägen till
Riser, hörde Bryggemann plötsligt en högljudd
jämmer bakom sig.
»Ack nej, hr öfverste, se ej tillbaka — det är
alltför bedröfligt!» grät Halvor. »De ha just nu på
sina bajonetter spetsat vår prestmor och fästat henne
på gårdsgrinden. De frågade efter officeren — och
nu kommer en skara ryttare efter oss.»
Halvor for i långa skutt förbi öfverstelöjtnanten,
som förgäfves ansträngde sig för att följa honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
