Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Striden vid Höland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 45 —
gaf eko från klippor och skog, ännu en hvirfvel, vild
och varskoende faran.
Denna signal uppnådde fullkomligt afsikten att
kalla folk till platsen — det var dock ej blott norska
trupper, utan svenskt kavalleri, hvilket som en stormvind
kom susande ned öfver slätten.
Halvor utstötte ett skrik af raseri.
»Sådana eländiga fårskallar!» utropade han. »Det
står ej till att rädda er.»
Han försvann i skogen.
I nästa ögonblick var gården omringad och
därinne stod fanvaktens lilla skara, som under den korta
mellantiden genom tillskyndande manskap vuxit till
70 man.
När fienden red in på gården anförd af en
ryttare, som var insvept i en vid kappa, kastade
Bryggemann fanan till Dillerud.
»Låt gömma henne i snön medan vi draga oss
tillbaka mot bron», kommenderade han.
Fanan vecklades i hop och bars undan, medan
öfversten och hans folk i god ordning drogo ut af
gården ned mot den omtalade bron.
»Gifven er, I ären en mot tjugo!» ljöd en
befallande röst från svenskarna.
»Där sade du ditt sista ord, och det var en lögn,
kung Carl!» utbrast Bryggemann, ryckte till sig från
närmaste soldat ett gevär och siktade på den i kappa
inhöljde ryttaren, som höll sig orörlig framför sitt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
