Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Norges son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 54 —
tand för tand. — Att jag ej möter på deras
stämning? Hvad gagn hade jag för det jag trädde inför
skranket i förrfjol? De dömde igen efter sitt recept:
böter och åter böter. Jag har mitt fjäll — låt dem
komma!»
»Halvor, Halvor, de taga ditt lif, när de få dig
förklarad fredlös», utbrast hustrun, medan hennes röst
ljöd som ett ångestskri.
»Låt dem taga det!»
Björnstad hånlog. Hans ylletröja hade glidit
tillbaka och blottade det breda, ludna bröstet.
»Jag vet det nog; för hvarje steg jag trotsar fram
min rättfärdiga sak, går måhända min egen välfärd två
steg tillbaka; men jag trotsar den fram ändå; tv sä
som det vederfarits mig, så har det vederfarits hela
vårt olyckliga Norge; man vet det blott icke. Hvarje
norrman, som vill norsk rättvisa fullt ut med högburen
panna utan bugningar och kryperier, han blir krossad
som malmen i våra berg. Och så skall det blifva, så
länge vi skola hämta vår rätt hit upp där nere från
Danmark, från det främmande landet, styras af de
ämbetsmän, som köpa sina ämbeten af främmande
herrars gunst, som ej äro af vårt blod. Förstår du?
Det är vår ledsamma olycka.»
Som Björnstad stod där nu i sin fulla kraft, medan
blixtar sköto fram under de buskiga ögonbrynen,
tycktes han vara ett förkroppsligande af all norsk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
