Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Norges son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 6 4 —
Ett förklaradt leende drog öfver hustruns sorgsna
ansikte.
»Jag sviker dig aldrig, Halvor!» utbrast hon och
gick nära intill mannen; »men du måste räddas från
dina fiender, som förklara dig fredlös. Vet du hvad
det vill säga? För nitton år sedan blef Hans Brecke
från min bygd förklarad fredlös, därför att han liksom
du tog sig själf rätt. Under åratal trotsade han sina
förföljare, lefde utanför lagen. Han fick ej hemfrid,
ej tingsfrid, han fick hvila sig i skogen under stor
lifsfara, de sökte honom dag och natt, med ljus och
lykta, med vapen och värja. Man slog upp hans
dörrar, hånade i sin stora öfvermakt hans barn och
tjänstefolk. Hans vemodiga, högljudda klagan blef ej
påaktad eller hörd af landsdomaren; man kallade honom
landets fiende. — Det kallar man nu äfven dig. —
En eftermiddag fann man honom bakom sonens smedja
med en kula i bröstet. — Han gräfdes ner där han
låg —.»
Marias röst svek henne.
»Nåväl, då fick mannen ju frid», sade Björnstad.
»Frid? — kyrkoklockan ringde ej öfver hans graf.»
Maria drog hufvudduken hårdare om sitt
tårdränkta ansikte, gick bort till eldstaden och lade ny
ved på elden; det glödde rödt hvarje gäng den kalla
vinden for hvinande genom skorstenen och blåste
undan den fina, hvita askan.
Det blef tyst i rummet. Björnstads hopdragna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
