Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Norges son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 6 4 —
ögonbryn jämnade ut sig, medan lian gick bort till
hustruns nedböjda gestalt.
Han tog hennes hand.
»Stackars Maria, vi två hafva blifvit gamla under
våra strider. Då vi voro unga, trodde äfven jag på
det goda och rättfärdiga. Det var mitt ideal, åt det
vigde jag mitt lif. Sedan har jag fått lära att
småfolket fjäskar för makten, och — hvad värre är —
att de mäktiga fjäska för sina motståndare och sparka
sina egne anhängare, de stackars fåren, som ödmjukt
kröka ryggen för och se sig blinda på öfvermakten.
Om i morgon danakungen komme hit upp och bjöde
mig min rätt, så toge jag nu ej emot den. Låt dem
stanna hos sig själfva därnere och låt mig behålla
mitt fjäll, här är jag förskonad för den förhatliga synen
att se de fäna dansa efter rådsherrarnas piska. Här
är jag herre.»
»Huru länge? Da är snart fredlös på ditt fjäll»,
invände Maria och vred sina händer. »Nu går den
hårda domen i uppfyllelse, som en kvinna en gång
spådde dig, att du skulle vålla dig döden och först i
döden segra.»
»Jag väljer döden och seger framför lifvet och
nederlag.»
»Tänker du då aldrig något på mig och vår son?»
Björnstad gick fram och tillbaka med stora steg.
»Ja naturligtvis, jag är landsfienden, lagbrytaren,
våldsmannen, och likväl älskar jag mitt land. Aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
