Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från björnidet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 93 —
Akten er! Vi ses väl igen uppe i skogarna eller
däruppe, hvarest rättfärdigheten bor. Måtten I då alla,
som jag, hafva gjort er plikt mot fäderneslandet!»
Björnstad blef för en stund, med öfverlägsen och
utmanande blick, stående inför den uppretade och
böljande människomassan och höjde sin knutna hand
i vädret, medan ögonen sköto blixtar under de
hopdragna ögonbrynen. Därpå vände han ryggen åt
församlingen och gick mot dörren. Sonen, som hade
trädt fram till bordsändan vid fadrens sida, tog fram
öfverste Bryggemanns skrin ur ett rutigt skynke och
satte det midt på bordet.
»Där han I vårt första krigsbyte, som vi ensamma
togo från svensken!» ropade han; »det räddade
Björnstads son, medan I lågen i edra varma sängar.
Farväl härinne i stanken; nu gå far och jag.»
»Är du unge Björnstad, så kan du stanna hos mig!»
sade Colbjörnsen. »Jag ger dig en plats i vår frikår.»
»Jag stannar hos min far och ej hos er», ropade
gossen, medan han gick baklänges mot dörren.
»Tron I jag vill traska här och låta mig skjutsas
kring af er i edra trånga gränder, I som tagit all
rätt och allt solsken från oss, medan en sådan tjock
sillstrypare, som han där» — han gjorde en nick öfver
mot köpmännen — »sitter härnere och undandrager sig
att betala oss våra ärliga bropengar från forsen.
Ung Halvor stod borta hos fadren i den öppna
dörren, utanför hvilken på gatan skymtade brinnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
