Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från björnidet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 95 —
ut åt gatan; »jag hade ju kunnat vanära mig själf och
mitt goda namn och rykte, om de skälmarna fått
reda på, att vi äro så nära släkt med hvarandra. Det
gäller att hålla skutan flott, när man är i brottsjö och
bränningar, min gosse!»
Ung Halvor vände honom ryggen och upphann
fadren vid bron, som inom kort skulle blifva
skådeplatsen för krigets blodiga fasor. Han gick vid hans
sida ut och sade:
»Nu vet jag, hvad du är, far!»
»Hvad menar du?» frågade Björnstad barskt.
»Du är af björnsläkt!» svarade Halvor med
obeskriflig stolthet.
»Vet du också, hvem jag är?»
Björnstad stannade och mätte honom med en
sträng blick.
»Jag är din son!» sade gossen och såg honom in
i ögat.
Fadern räckte honom handen. Sonen tog den i
sin och de gingo tysta vidare upp mot fjället.
Uppe i hemmets dörr stod en kvinna och lyssnade
tyst ut i natten. Skulle de stränga herrarna därnere
i staden antaga det försoningsoffer, som hennes raske
gosse hade vunnit och som fadren nu.förde till stadens
öfverhet? Skulle de mottaga den hand, han i försonlig
sinnesstämning i dag räckte dem? Ja, skulle nu
ändtligen freden komma efter långa år af bitter kamp?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
