Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vedtjufven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— io6 —
De äro blott alla där på andra sidan. I dragen bägge
i samma kedja; släpper du ej taget, störtar du i forsen,
går under och Maria med dig.»
»Må vara», svarade Björnstad mörk i sinnet.
»Förstår du, svåger klockare; den kvinnan tillhör mig,
hon följer mig i döden, om jag befaller. Den tanken
gör mig stark, hon sviktar ej, därför står jag så säker
här på fjället.»
»Maria har förändrat sig mycket den sista tiden»,
anmärkte klockaren sorgset. »Måtte hennes krafter
räcka till i din strid! Den sten du måttar mot andra,
den träffar henne och dig själf. Om nu stadsborna
därnere göra allvar af hotelsen och fälla dig som
fredlös man, hvad då?»
»Hvad då?» svarade Björnstad hånfullt, »då blefve
de värst mot mig, som jag ville bäst — då är det
en norrman mindre.»
»Och två martyrer mer», sade klockaren och
reste sig. »Med Guds hjälp skall det ej gå så långt;
Maria och jag skola rädda dig med eller mot din vilja.»
»Maria?» frågade Björnstad och studsade. »Tag
dig i akt, klockare! Lockar du henne öfver, sviktar
hon, så akten er alla!»
Vid en krök af vägen, som buktade sig in mellan
klipporna och bildade ett naturligt befästadt pass mot
öster, syntes plötsligt en brokig skara män; några
buro vapenrockar, andra trekantiga hattar och breda
läderbälten med pistolhylster; andra åter voro iförda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
