Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vedtjufven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— io8 —
Löjtnant Wærn pekade på de fällda träden.
»Hvad är det för handtverk I bedrifven här i
Fredrikshalds skogar?» frågade han barskt, vänd mot
Björnstad. »Medan vi äro ute för att värja landet, han
I tanke på att berga timmer.»
»Inom kort är hela trakten här svensk, nu är den
dansk», sade Björnstad hånfullt och stödde sig på
yxan; »hvem kan därför förtänka en norsk man, att
han i tid bergar ett par norska träd till gemensamt
bästa.»
»Han stjäl ved», sade köpman Truelsen häftigt.
»Men af honom kan man ej vänta bättre».
Björnstad mätte den talande med en hånfull blick
och gaf sig i färd med ett nytt träd utan att vidare
låtsa om folket från staden.
»Stjäl ved?» ropade Halvor. »I bodhängare, som
snyten fyrkarna från hvarandra när I fån tillfälle därtill!»
»Sköt ditt arbete, pojke!» sade Björnstad.
Halvor lydde, spottade i händerna och lät
yxhuggen hagia öfver trästammen så flisorna röko vida
omkring. Då frikåren kommit ett stycke nedåt vägen,
slog han till ett högt skratt.
»Ah, far, håll i mig, — se, nu traska de där
sillkrämarna mot kung Carl — och se, hur de hålla i
sina pampar, som om de skulle till att knappa in på
måttet med sin alnkäpp. Jag står ej ut, milde Gud,
jag står ej ut längre — ty jag vill så gärna med dem i
kriget.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
