Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vedtjufven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• 110 —
visste väl att svensken förr eller senare skulle fram
genom passet.
Då Haldensarne nådde hit ned och stannade
villrådiga utanför förhuggningen, hördes Björnstads djupa röst:
»Fort — in till höger, där är genomgången.
Lad-den därefter bössorna, men I aflossen bara en åt
gången. När I hören mig skjuta, så tagen hvar och en
sikte på sin man.»
Då stadsinnevånarne hade kommit inom
förhuggningen, stängde Björnstad och hans folk om dem med
trädstammar. I detsamma banade den fientliga
truppen sig fram genom hålvägen. Månljuset strömmade ner
öfver anförarens silfverbeslagna hatt. Hästen stegrade
sig. I detsamma föll Svendsen Bakkes skott, den
svenske officeren tappade sin sabel och sjönk ner från
hästen. Då Colbjörnsens oöfvade folk sågo fienderna
samla sig till angrepp, glömde de emellertid Björnstads
förmaning och fyrade af alla på en gång med den
verkan, att de bägge främste i fiendeflocken segnade
ner från hästarna De andra drogo sig undan bakom
ett klipputsprång och rådgjorde.
»Ladden bössorna ånyo», hördes Björnstads röst
genom stillheten.
I stället för att lyda denna befallning lämnade
det ovana norska krigsfolket skyndsamt förhuggningen
för att begagna det försprång, som fiendens dröjsmål
gaf dem, till att sprida sig i fjällen och att på
omvägar söka sig hem till staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
