Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemmets fågel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• 120 —
»Det är ju också den de kalla hemmets fågel»,
sade Jörgen och såg tankfullt på Olaug.
En stund därefter stack Guru hufvudet under
vingen och sof.
»Säg mig,—» frågade Jörgen plötsligt; han satt
och täljde på ett trästycke, som han konstfärdigt
utskar till ett nålhus, — »hur kan det komma sig, att
du ännu ej bedt om pengar till vårt hushåll?»
Olaug blef blossande röd.
»Jag bad ej heller om pengar af mormor, som
är i himlen», svarade hon, »sådant styrde jag själf om.»
»Hvad vill det säga?» frågade Jörgen, »hvar tager
du pengar från till vår dagliga föda och uppehälle?»
»Mormor lärde mig, att vi ej behöfde mycket,
hon gaf mig råd, huru jag skulle göra, och det följer
jag nu. — Ser du», fortfor hon ifrigt med ett
gladt leende och en knyck på nacken, som förrådde
den kraftiga ungdomens lust att taga upp kampen
med tillvaron, »bränsle ger skogen mer än vi behöfva;
i somras samlade jag rikligt förråd för vintern, hvilket
nu står i stack här bakom huset,. och då mormor
bittida och sent bara tänkte på att svälta sig själf
för att spara i hop pengar till er, barn, så fick jag
lof af moster Björnstad att baka flatbröd med hennes
järn och lägga upp det i deras stabur därborta; där
håller det sig friskt i många år. Och så slaktade vi
Gusle.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
