Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemmets fågel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• 126 —
»Det var ju ett vackert besked!» yttrade Jörgen
efter slutad läsning.
»Det angår dig icke», sade Halvor skarpt. »Är
platsen sträng, kan hon väl finna en lindrigare sedan.
— Hvad säger Olaug?»
»Jag tänker att Halvor har rätt», sade hon och
mötte med lugn Jörgens pröfvande blick.
»Tänker du då alls icke på Guru där — och på
mig? Hvad skall det blifva af oss, när du är borta?»
frågade han med låg röst.
Olaug var mycket blek; hon höll synbarligen på
att vackla i sitt beslut.
»Guru!» inföll hon med klanglös stämma och såg
upp mot hönan, som vaknat och gaf sitt misshag till
känna med ett dämpadt kacklande.
»Guru skall få sina goda dagar där borta hos
mor», försäkrade Halvor med ett leende, som blottade
hans hvita tänder, »och jag skall aldrig förtreta dig
mer; jag skall, — o Gud, jag är så lycklig 1 Nu
mandom och mod i bröstet och allt utländskt på dörren,
foten under eget bord — hvad säger du till det, Olaug?»
Hon blickade stelt framför sig och nickade utan
att synas förstå honom. Jörgens pröfvande blick ilade
fram och tillbaka mellan dessa bägge unga, smärta,
vackra människor, bägge i begrepp att bryta sig ut
ur boet och pröfva sina egna vingar, fulla af
lefnads-mod och liksom skapta för hvarandra. Jörgen förstod
helt plötsligt allt detta. Därför löd alltså Olaug barn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
