Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den store torsken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• 135 —
afsats två nya skott åter sträckte två af de inträngande
till marken. Med ett vildt hämndeskri banade
fienderna sig väg in i storstugan; den var tom. De
sön-derbröto stolar och bord och kastade stumparna ut
genom fönstret. Med rasande skrik rusade soldaterna
fram och åter och sökte förgäfves ett medel att komma
åt de belägrade, som hade dragit stegen upp bakom
luckan till löftet.
Plötsligt hördes Björnstads väldiga röst ner genom
bullret.
»Sänd en tanke hem till er stackars mor, nu i
draget blir hon barnlös.»
Två skarpa knallar •-— en hvit rök for med en
ljusglimt genom springan på löftet, en ung fänrik tumlade
om och sjönk, dödligt sårad, ner i kamraternas armar.
Svenskarna drogo sig obeslutsamma tillbaka till
första trappafsatsen; en häftig ordstrid hördes upp till
de inspärrade, som ånyo laddade sina bössor. Medan
laddstockarna hastigt stöttes i bösspiporna, hördes
däruppe på löftet en svag och darrande kvinnoröst bedja
en bön till vår Herre, innerligt och gripande, så som
man endast ber, när all människohjälp är ute. .
Medan detta försiggick hos Björnstad, for Olaug
på skidor genom skogen ner mot Id. Snön hven om
hennes brännheta kinder; de sammanbitna tänderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
