Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— iso —
gen, därefter stack ban det tunga tennfatet under armen,
kastade skinkorna på eldstaden, tog en förskärareknif
och följde efter de andra, allt medan han hvässade
knifven mot eggen af sin sabel.
»Skynden er nu litet» sade han till de eftersta
soldaterna, »så jag kan få anrätta honom med ett
äpple mellan tänderna; det är det enda rätta sättet
att servera norska vildsvinshufvud, det vill säga, när
vi först rökt det ordentligt i hans egen skorsten. Så
servera vi vid hofvet.»
Soldaterna skrattade. I detsamma hördes två
skott och en smäll öfver deras hufvud; luckan till
löftet stängdes. De nedanvarande hörde kistor skjutas för.
Svenskarna rustade sig till nytt angrepp.
Medan detta tilldrog sig i nedre delen af huset
förspillde Björnstad och Jörgen ej tiden däruppe på
löftet. Stegen sattes mot en lämm, som ledde ut till
flata taket åt bråddjupet. Kistor och lådor ställdes
ihopa kring luckan till löftet för att skjutas öfver
läm-men, när denna tillslöts.
Björnstad var oigenkännelig. Pannan lyste, ögonen
strålade, bröstet tycktes vidga sig, medan han då
och då nickade mot Jörgen och den hopsjunkna
kvinnogestalten, som satt på ett kistlock och stirrade
framför sig med uppspärrade ögon och slappt
nedhängande händer. »Ha — det är stort, det är
härligt! det är rent af lycksaligt, detta!» utbrast Björnstad,
som stod med armarna stödda mot sin laddade bössa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
