Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Visan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— is i —
»Ja, morbror* har ju alltid tyckt om att slåss»,
yttrade Jörgen likgiltigt, »tyckt om kamp och strid.
Det är något för er.
»Hvad pratar du om?» sporde Björnstad. »Kan
en ej få fred i godo, så får en slåss till en får den.»
»Ja visst, morbror vill krig för att få fred, det
begriper man väl», svarade Jörgen och smålog.
»Nej, ser du», fortfor Björnstad mera meddelsam
än han eljes plägade vara, »hvad som gör detta så
härligt, det är, att här fins det ändtligen en
lifslef-vande fiende att gå löst på, en som man kan se och
taga på. Det är något annat än denna osynliga,
sammanlänkade kedja af myndiga herrar därnere, denna
tusenhöfdade hydra, som får tio nya hufvud för hvarje
man hugger af. Detta här är landets fiende.»
»Och så behöfver morbror lufta sig litet, det är
så klart,» menade Jörgen.
Björnstad lyssnade, i det han lutade sig framåt.
Ett klirrande ljud som af sönderslagna rutor nådde
upp till honom. Han blickade oförmärkt öfver på sin
hustru, som satt känslolös för allt omkring sig, gripen
af stor rädsla, och gick närmare intill Jörgen.
»Ifall något skulle hända mig, hvilket nog är
möjligt i det nu instundande kriget, eftersom jag har för
afsikt att våga lifvet, där faran erbjuder sig, så tag
vård om Maria där —■ jag har stor aktning för henne.
Hör du, Maria?» sade Björnstad med vek röst. »Kom
litet närmare. — Jag har den djupaste aktning för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
