Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 176 —
fyra lät kung Carl sina soldater hålla bön. När den
timman slog och trumpeten skallade, stannade
manskapet till och med under en frammarsch, hvarje soldat
föll på knä på den plats han stod, äfvenså kungen,
hur uppblött eller sumpig vägen och marken än var.
Kung Carls djupa gudsfruktan stämde noga öfverens
med hans rena seder och måttliga vanor, hans
oegennytta och gifmildhet, men stod i påfallande strid med
hans oförsonlighet och krigslystnad. Själf bar Carl XII
alltid Gustaf Adolfs bönbok i sin ficka och läste däri
hvarje morgon och därtill söndag eftermiddag och
antecknade till en början hvarje gång han genomläst
boken. Då han för fjärde gången påbörjat läsningen
från början, ref han likväl bort anteckningen från sin
minnesbok, på det ingen skulle tro, att han prålade
härmed.
Klockaren hade stannat; han knäppte i hop sina
händer och lät hufvudet sjunka. Han kände
andaktsstunden i sitt hjärta lika fullt ibland fiender som i sin
egen kyrka. Halvor gjorde som han såg morbrodern
göra, men hans blick flög oroligt och nyfiket fram
och tillbaka öfver de fientliga grupperna och ban
råkade säga »helgadt vare mitt namn», i stället för
»ditt namn», när han läste Fader vår.
En stund efteråt trädde Bakke och Björnstads
son in i svenskarnas läger. Rundt omkring hade man
rest tält och hyddor af grankvistar; utanför lägret
stodo rustvagnar, fältkanoner och rytteriets hästar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
