Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En falsk signal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 195 —
Klockaren reste sig och såg Halvor springa några
steg mot de framsprängande ryttarna; därefter gjorde
han halt, satte trotsigt trumpeten för munnen och
blåste svenskarnas reträttsignal, som skallande genljöd
öfver heden, en signal som han mödosamt instuderat,
medan han låg på lur efter fienden uppe i skogarna.
»Hvad är det för en falsk signal, den där blåser!»
röt sergeant Erikson, som red ett par hästlängder
framför de andra. »I kung Carls armé finns ingenting
som lyder så.»
Hans häst hade nästan kommit intill Halvor; den
stannade hastigt vid ljudet af den kända signalen,
gnäggade oroligt och ville göra helt om, en syn som
ej är ovanlig på exercisplatsen, där gamla öfvade
ryttarhästar ofta känna signalerna bättre än det oöfvade
manskapet. Den efterföljande hästen tog dennes
exempel, under det Halvor med all kraft upprepade signalen.
»Nu går svensken själf till reträtt, hurra!»
ropade han.
Klockaren glömde ej sedan detta uttryck i gossens
ansikte: ifver och triumf, medan han bönfallande pekade
mot skogen; sedan satte han ånyo trumpeten för munnen.
Tredje signalen afbröts likväl, i det Eriksson fick
bukt med sin häst och dref honom framåt mot Halvor.
»Ingen pardon!» ropade han till närmsta ryttare,
som nu äfven sprängde fram med lyftadt vapen. »Hugg
ned de hundarna! Jag känner igen dem båda från
drabbningen i natt uppe vid Björnstads hus.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
