Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klockaren från Id
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 204 —
ningen var allmän, folket stod i vapen, hemmets anda
blåste liknöjdhetens dimma bort från jorden och
afslöjade för kommande tider en strålande förebild af
själfuppoffring, hängifvenhet och oförlikneligt mod. En
stor och upplyftande passion är i sin högsta potens
helig; när ett helt folk gripes däraf i beträngda tider,
blir den en gudstjänst.
Alla kyrkobesökande buro bössor, som de ställde
från sig mot kyrkomuren, innan de trädde in i Guds
hus. Under armen buro de flesta träaskar, i hvilka de
förvarade sina lifsmedel, dem de oftast efter slutad
gudstjänst förtärde utanför emellan grafvarna.
Denna samlingsplats erbjöd i dag en egendomlig
åsyn. Kvinnorna, som vanligen fyllde kyrkan, stodo i
en klunga utanför vid grafvarna; vilda, bredaxlade
gestalter med yfvigt skägg och hår fyllde stolarna i
kyrkan. En stark lukt som från ett björnide slog emot
den inträdande.
Klockaren från Id stod, till allmän förvåning, i
dag ej uppe vid altaret. Sön- och helgdagar voro
hans festdagar. Långt innan gudstjänsten skulle börja,
gick han fram och tillbaka i kyrkan och sysslade med
en del småsaker, som måhända intet mänskligt öga
lade märke till, men som för klockaren var af djup
och stor betydelse. Där låg litet halm, som vinden
blåst in öfver stengolfvet, här var litet damm på en
bönpall, — undras om altarstakarna blänkte som
silfver? Att vaka öfver sådana småsaker var för honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
