Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klockaren från Id
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bord. Maria höll hårdt i sin mans hand, som om hon
ej ville släppa den, och hon släppte den ej heller.
Klockarens hustru stod nu, lugn och sluten, vid deras
sida och såg ut öfver slätten.
En skara människor nalkades från Fredrikshald.
Det var stadskaptenen Peder Colbjörnsen och hans
partigängare, jämte löjtnant Even Kraft med 40
vester-ländska soldater af fästningskåren. En trumpetsignal
förkunnade deras ankomst. Nattvardsfolket strömmade
ut från kyrkan och ställde upp sig i tvänne led för
att taga emot de ankommande. Colbjörnsen gick främst
under hälsningar och stannade framför klockaren från
Id, som stod i kyrkdörren.
Peder Colbjörnsen var iklädd uniform, trekantig
hatt, sabel vid sidan och två pistoler i bältet;
klockaren bar svart vadmalsdräkt utan någon fläck på
samt bländande hvitt krås. Soldaterna stodo med
förfot gevär.
»I går har du åter varit ute och lekt med fienden,
du, kyrkosångare; man sjunger om dig där nere på
gatorna. Jag är stolt öfver dig, Ole Svendsen Bakke»,
sade Colbjörnsen med hög röst och lade handen på
klockarens axel. »I denna dystra tid äro män sådana
som du de klara morgonstjärnor, som vi andra se upp
till. Vårt krig är ej det stora kriget, där härmassor
mötas, vårt krig är hemmets och själfförsvarets. Hvarje
man som du är en fästning och vår räddning beror
Carit Etiar. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
