Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ole Svendsens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 222 —
om vägen, änskönt man till det mesta måste gå genom
skog och stigar. Likaväl hade de en värre och längre
väg, som skulle angripa fienden, än de, som skulle
afskära honom passet för att undkomma hem norr om
bron, hvilken afdelning anfördes af Joen Brönnelsen
Björnstad.»
— Ole Svendsen Bakke gick tyst vid sidan af fogden
Peder Smedt. Ett märkbart allvar låg utbredt öfver
honom, hvilket meddelade sig åt den kraftige och eljest
gladlynte fogden.
»Ja, det är ej allting i lifvet som är skämt,» sade
Smedt. »Se på furuträdet därborta med den stora
allongeperuken, det borde vara vår förebild; det står
där så rakt och vackert och ler åt alltsammans.»
»I morgon seglar det kanhända som mastträd ute
på villande haf», sade klockaren betydelsefullt. »Ingen
vet hvad nästa timma för med sig, låtom oss därför
begagna denna på bästa vis.»
»Ja, åhja!» sade fogden djupsinnigt, »i dag mig,
i morgon dig, i öfvermorgon en annan!»
»I natt stod döden vid min hufvudgärd», fortsatte
klockaren. »Må vara att det är en sjuklig inbillning,
han stod där och hans hand växte och växte, slutligen
låg han alldeles öfver mig, men dess fingerspetsar krökte
sig ned i bröstet på min hustru. Därför knäböjde jag
i dag vid dopfunten, där mina söner blifvit upptagna
till delaktighet af vår Herre, och bad att denna kalk
måtte tagas från henne och barnen. Dock är det mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
