Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ole Svendsens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 225 —
»Stanna — eljest skjuta vi!» befallde Ole Svendsen
med dundrande röst.
Soldaterna satte ner säckarna, så att de stodo
i skydd bakom dem. Den för en stund sedan så
stillsamme klockaren var i detta ögonblick
fruktansvärd i sin vrede. Han mätte mjölnaren med en blick
som lågade af förakt, och utbrast med en röst, som
hördes af alla:
»Den, som i dag går svensken tillhanda, är en
landsförrädare och förtjänar att hängas på dörrpålen
utanför sin egen husdörr. Du maler kornet åt svensken,
mjölnar Hans Aaby. Kyrkogården borde ej halva
grafvar för sådana som dig.»
»En hvar skyddar sitt på bästa vis», svarade
mjölnaren och slog ned ögonen. »Om jag ej maler
kornet åt svensken, så gör han det själf och förstör
sedan min nya kvarn.
»Bättre, att du själf rifvit ner din kvarn än lånat
den till bröd åt fienden. — Bind bägge fångarna och
sätt dem på rustvagnen!» befallde klockaren sina män,
pekande på de svenske soldaterna. »Göra de motstånd
så skjut ner dem. I andra kasten kvarnstenarna i
vattnet, slån sönder rännorna och grafven ut dammen,
så vidt möjligt är. Sedan vänden I tillbaka till
Fredriks-hald med kornet och fångarna.»
Ole Svendsens män gingo oförtöfvadt till verket.
»Frände är nog här frände värst, märker jag»,
sade mjölnaren dystert och modfälld.
Carit Ellar. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
