Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ole Svendsens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 226 —
»Säg hellre: fiende är här fiende närmast», svarade
Ole Svendsen och vände mannen ryggen.
Mjölnaren följde efter Bakke och hejdade honom
på stigen.
»I mån ej döma mig för strängt, Ole Svendsen»,
sade han med bedjande stämma, »hustru och barn,
förstån I, hungriga munnar, bröd —!»
Klockaren fortsatte sin väg, medan yxhuggen från
kvarnen hördes ut i mörkret.
»Medan I gören det värsta som kunde hända mig,
fattige man, vill jag göra er en tjänst», fortfor mjölnaren
och spärrade vägen för Bakke. »Tre hundra man
fiendtligt rytteri och fotfolk svärma i denna stund
omkring i skogen österut härifrån för att fånga er och
edert folk. Skeppar Daniel var här i kvarnen för en
timme sedan; jag kände igen hans lömska uppsyn,
fastän han tryckt hatten ner i pannan.»
»Skeppar Daniel?» frågade klockaren med
rynkade ögonbryn.
»Jag lurade på honom vid dörren och hörde honom
berätta för den svenske underofficeren om edert möte
på kyrkogården i morse och att I nu ären på väg upp
mot Enningedalen. De ligga i bakhåll för er, så I
måsten välja bergstigen till vänster.»
Svendsen Bakke betänkte sig ett ögonblick och
ville skynda vidare. Mjölnaren räckte handen mot
honom.
»Säg ett vänligt ord, höglärde klockare, innan I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
