Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ole Svendsens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 227 —
gån», sade han bönfallande, »här är så tyst och ensamt
i skogen under den långa vintern.»
»Gå hem i frid, om du kan det, norske man»,
svarade klockaren.
»Ingenting mer?» frågade mjölnaren.
Svendsen Bakke stannade och betraktade honom
sorgset.
»Den, som gör sin plikt väl, behöfver inga tröstande
ord, och den som ej gör sin plikt, honom gagnar icke
all världens råd», svarade han. »Om du kunde skänka
dina barn hela säckar af silfver och ej kunde skänka
dem ett fläckfritt namn och ditt fädernesland, så voren
I dock alla hemlösa stackare. Jag har ej mer att
säga dig.»
Mjölnaren grep hans hand och tryckte den häftigt
med en fast och talande blick.
»Tack», sade han och gick tillbaka till sitt hem.
När Svendsen Bakke åter trädde i spetsen för
hufvudstyrkan, sade han till fogden Smedt:
»Då detta krig väl är slut, beder jag er att hjälpa
mjölnaren Aaby tillrätta för den kvarn vi i dag
ödelagt för honom.»
Vid korsvägen stod skeppar Daniel och inväntade
de frivillige. Han var klädd i en vid sjömansjacka
och röd halsduk, och då skaran närmade sig, svängde
han mössan öfver hufvudet. Svendsen Bakke gick i
spetsen framför de andre och trädde fram till
skepparen. Utan att lämna honom tid att tala sade han :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
