Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ole Svendsens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 228 —
»Jag känner dina räfknep, men din bror Jörgen
är en fullgod man, för hans och din mors skull skonar
jag dig i dag. Nu går du lugnt med mig, hvarom
icke skjuter jag ner dig och tackar min Gud för den
goda gärning han förunnade mig att utföra.»
»Hvem har då så illa förtalat mig, morbror Bakke?»
utbrast Daniel förnärmad.
»Där kommer fogden. Antingen lyder du blindt
och går ej från min sida, eller hänga vi dig som
landsförrädare i närmaste träd.»
»Men, bästa morbror!» inföll Daniel med ynklig
stämma, »här står jag i mörker och rusk och frost, våt om
benen ända upp till magen, för att varna er att tåga
österut, emedan svenskarna där myllra som djäflar och
besatt alla passen upp till Enningedalen. Det måtte
vara en brännmärkt skurk, som röjt edra planer och
nu lönen I mig som en hedning. — Hallå, fogde
Smedtb ropade han emot fogden, »skynda er västerut
det bästa I orkar, svensken är ute efter er strax
österut härifrån.
»Upprepa dina ord!» befallde Ole Svendsen.
»Svensken ligger, 600 man stark, några bösskott
öster ut härifrån», vrålade Daniel.
Fogden, löjtnant Kraft och klockaren höllo
rådplägning en stund och kommo öfverens om att följa
den besvärliga västra stigen, som på omvägar ledde
till Enningdalen.
Klockaren lät folket tåga förbi och blef ensam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
