Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ole Svendsens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 230 —
»Och I viljen ej vålla mig något obehag för det
I lurat ut om mig?» frågade Daniel osäkert.
»Hederligt folk plägar lita på mina ord. ■— Kvickt
— dina vapen!»
Daniel lämnade dem motvilligt ifrån sig.
»Hvad tänken I nu göra med edra släktingars
syskonbarn?» frågade han i ömklig ton.
»Du skall i natt sofva i kvarnen därnere och kan
dricka så många kannor mjöd, dig lyster, för de
pengar den svenske underofficeren nyss gaf dig för
det du förrådde vår plan.»
»Veten I nu också det?» utbrast skepparen med
uppspärrade ögon. »Det var då fan!»
Bakke bad honom gå före sig nedåt stigen till
mjölnarens hus.
»Jag för med mig en fånge till dig», sade
klockaren och steg in i köket, där man, hustru och barn
sutto nedslagna och lyssnade på yxhuggen, som slogo
sönder den nya kvarnen. »Jag litar på dig, Hans Aaby.»
Mjölnaren öppnade dörren till storstugan och sköt
Daniel dit in, sedan han först säkert fastsurrat hans
armar och ben vid hvarandra.
»Kommer han lös, röjer han för fienden vårt tåg»,
sade klockaren. »Våra lif äro nu i din hand.»
»Bra!» svarade Aaby med strålande blick.
»Kvarnstenen, som I störtaden ned i floden, ligger ej säkrare
därute än han därinne.»
Bakke såg bort mot hustrun, som satt nederst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
