Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Colbjörnsens »brokiga karlar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 246 —
»Då dömer jag er alla till att tömma ännu några
krus efter första segern», kommenderade Colbjörnsen.
»Men Nils Anker skall ha dagarrest.»
»Till er tjänst!» svarade den gamle med ett grin.
Peder Colbjörnsen höll noga på kårens militära
ära och på dess oberoende af fästningskommendanten
Brun, som vid flere tillfällen lagt i dagen sitt missnöje
öfver att borgarna, genom att upprätta denna frikår,
blandade sig i hans rättigheter såsom stadens försvarare.
Det hade kommit till flere beklagliga sammanstötningar
mellan honom och frikåren, och kommendanten skall,
när man begärde hans hjälp att i förening med
Col-björnsens män draga ut mot en fientlig styrka i
närheten af staden, hafva fällt dessa minnesvärda ord:
»Låt borgarna passa på sin stad, jag försvarar
fästningen.»
Colbjörnsen sände därför ej de i hans kår
bestraffade till militärfängelset, men han tillät ej heller,
att de som soldater insattes i stadens arrest. Då
därför ej någon fängelselokal fanns, lät han sätta Nils Anker
i sin egen gård i ett brädskjul utan stängsel och satte
en skiltvakt vid den trånga öppningen.
»Bort med skiltvakten!» brummade Nils. »Jag
skall nog vakta mig själf.»
Fram på dagen kommo några fina och förnäma
köpmansdöttrar för att få se några af de mycket
omtalade brokiga karlarna. Colbjörnsen hade ej någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
