Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormugglan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 263 —
när stormen hotande och hvinande for öfver fjorden
och det ljöd som en kanonad ute ifrån skären, lefde
enslingen i strandkojan upp; båten sattes i vattnet,
han stakade sig ut, grep årorna och störtade sig i
kamp med de skummande böljorna. Otaliga voro de
människolif han de sista femton åren räddat i land
och brovakten i Fredrikshald hade mången natt sett
hans krokiga gestalt resa sig öfver bålverket med en
skeppsbruten i armarna, lägga honom varsamt på
bryggan och försvinna igen på det sjudande hafvet.
Därför kallade Haldensarna honom »Stormugglan»;
de hyste en vidskeplig fruktan för den ensamme gamle.
Dagen efter en sådan stormig natt lade man
märke till, att flaggan hängde på half stång, d. v. s.
på den maststump, som var rest som sjömärke ytterst
på udden, där kojan låg. Enstaka vägfarande visste
då att berätta, att buxbom blifvit strödd utanför husets
dörr, medan det tomma rummet innanför var pyntadt
med brinnande vaxljus som till begrafning. En sprucken
och darrande stämma sjöng psalmer under tiden.
»Stormugglan skriker för lik», sade de och
skyndade sig bort.
Dämpade årslag hördes och en fullt lastad båt
gled i skymningen omkring udden. Strax efter
skrapade den mot stengrunden vid stranden och skeppar
Daniel sprang i land, förtöjde julien och började
af-lastningen. Hans last bestod af husgeråd och mat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
