Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormugglan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 265 —
därför att kung Carl nu nog gör allvar af att taga
staden med storm.»
»Det blifver en skön redogörelse, när herrskapet
kommer hem och finner källaren tom.»
»Dörren är ärligt och redligt krossad; det kan
ha varit grannen, den tjufstrykern, som brutit upp
den, det kan också varit fienden; jag tror, att det är
grannen, ty skomakare-Mickel har ett så utprägladt
räfansikte», sade Daniel och knep i hop ögonen.
»Oärligt gods kommer ej under mitt tak», utbrast
den gamle häftigt.
»Gud bevare oss, tjufknep menen I?» ropade
Daniel högligen förnärmad. »Det skulle vara en
oförlåtlig synd att låta alla dessa rara saker gå upp i
rök! De gudsförgätna borgarna hafva ju beslutit,
alla som en man, att svedja af hela staden, så snart
svensken bryter in. Gu’bevars! de äro ju tappra
fosterlandshjältar! Och hvad få då de präktiga gossarna
för det? De riskera att blifva krymplingar för hela
återstoden af sitt lif, förstån I, utsvultna och färdiga
att tigga. Då träder den duktige Daniel fram och
säger stolt: »Se, alla dessa skatter har jag räddat
genom mitt mannamod och conduite.» Ägarna slå
välsignande ihop sina händer och betala en så rundlig
hittelön, att vi stackare ej behöfva släpa mer i nöd
och elände. — Nå, kallen I det för tjutknep?»
Under denna förklaring bar Daniel upp godset
till kojan och stufvade in det i getens brädskjul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
