Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormugglan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 268 —
»Lystes det andra gången i Söndags för bagaren Hans
Hoyer och Olang?»
»Ja», sade fiskaren, »Herren hålle sin hand öfver
henne!»
»Nåja, en sådan lycka den fattiga tösen utan
namn eller stånd kommer i genom den rike
bagaresonen!» utbrast Daniel.
Halvor steg fram genom en öppning i häcken.
Månen stod högt på himmelen och kastade ett
blåaktigt skimmer öfver hans kraftiga gestalt, när han
gick bort till husets ägare.
»Hvem talar här om lysning för Olaug, min
fästmö?» frågade han och såg hotfullt från den ene
till den andre.
Fiskaren vände sig om. Ingen hade märkt Halvors
båt, rodd af Hans Brecke och Nils Anker, hvilka
obemärkt lagt i land litet längre ner på stranden. I
detta ögonblick försiggick en märkvärdig förändring
hos den gamle, han vek tillbaka, som om han sett
en uppenbarelse, ögonen vidgades, händerna sträcktes
darrande fram liksom afvärjande, ett leende, som vexlade
mellan rädsla och den ömmaste hängifvenhet drog
öfver hans förtorkade drag.
»Halvor, min Halvor!» andades han fram. Det
ljöd som ett hjärteskri ur den spruckna stämman.
»Han tror sig se sin döde son Halvor», hviskade
Daniel till förklaring.
»Jag är Halvor, Björnstads son», sade den unge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
