Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olycksbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 285 —
om dessa vreda, svenska hjältar fingo oss i sitt våld?
Vi kunde då lefva i ro och gamman och gifva dem
en plats vid vårt bord, vid vår varma härd. Herre
Gud, de stackars människorna, som nu i månader legat
därute på bara marken i ur och skur, huru tacksamma
skulle de ej blifva för en mjuk säng att hvila sina
starka lemmar i, ja, de skulle säkert unna oss att
fortsätta vår handel och vårt dagliga lefnadssätt, i stället
för att alla våra surt förvärfvade skatter» — Ulla
pekade med handen på sina dräkter — »nu skola
blifva den glupska eldens rof, så att vi hädanefter
ingenstädes finna någon tillflykt. Det är ej för ro
skull som staden i sitt vapen för en vilde med en
stenyxa; vildar och björnar äro de alla.»
»Ja, de prata så hjärtans gärna de goda
rådmännen», sade Anea och satte sig på en stol. »Så ha
de nu härjat i två månader; hvarje natt göra de till
dag med sina lichtkulor där uppe på fästningsmurarna
och slå allarm — folk springer till skansen och så finns
där likväl ej en skymt af en svensk.»
»Ack, de säga ju, att svensken tänker öfverrumpla
oss under vår ljufva sömn!» sade Ulla med en skälmsk
sidoblick mot en rymlig sängplats, dold bakom ett
blomstrande förhänge. »I två veckor har jag nu af
denna orsak hållit rena lakan och broderadt örngått
och två gånger ombytt friska, röda hakband i min
gentilaste nattmösa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
