Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olycksbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 290 —
och han är ej en man, om hon i morgon slipper ur
buren, innan hon på sina knän tackat honom, i fall
han vill räcka henne handen inför altaret på söndag,
då väl ingen sedan vill taga hans frilla till äkta.»
Med ett hånfullt leende och en blick, som
sinnesrörelsen gaf ett stickande uttryck, nickade Ulla till
Olaug och lämnade rummet med Anea. När Ulla
stängde dörren till de ungas rum, tillade hon med ett
kattlikt smilande:
»Det finns en charmant präktig älskogssoffa inne
i mitt lilla dufnäste.»
Bagareenkan Anea suckade och lyfte ögonen mot
taket. Därmed lämnade de värda själsfränderna den
öfversta, obebodda våningen och stängde för
ytterligare säkerhets skull också den svarta ekträdörren,
som skilde Ullas rum från det öfriga huset.
»Herren välsigne de ungas förening!» utbrast Anea,
när hon tog afsked, »den slutes i ärbarhet, af plikt
och en mors ömma uppoffring och själfiörnekelse och
gudsfruktan.»
Anea rabblade salvelsefullt upp denna läxa, som
om hon dagligen höll till salu dessa sköna egenskaper
jämte det varma brödet i bagareboden.
Då de unga blefvo ensamma, gick Casper, hvars
röda ansikte sken och blossade, bort till Olaug. Han
drog at sig den blå rocken med de blanka knapparna
och torkade sin svettiga panna med skjortärmen. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
