Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olycksbarnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 293 —
Låtom oss nu göra våra kära föräldrar till viljes och
hålla bröllop i natt; det är ju därför ja g kommit, min
enda, söta lilla rosenknopp! — så blir du nog nödgad
säga ja inför altaret på söndag, och så är den saken
klappad och klar.»
Olaug klängde sig fast vid fönsterposten.
Ȁnnu ett steg, Casper Hoyer, och I drifven mig
i döden!» utbrast hon med tindrande ögon och böjde
sig ut öfver gatan.
Casper sprang blixtsnabbt in på den unga flickan
och slog sina armar om henne. Han var en jätte i
styrka; med ett ryck slet han henne till sig och tryckte
henne hårdt till sitt bröst. Olaugs krafter sveko henne,
hon kände hans heta andedräkt pä sin hals. Ett vildt,
djuriskt uttryck lyste i hans vattenblå ögon.
»Djäflaunge!» hviskade han. »I två månader
har du lurat och trotsat, — nu är du min! Hvad som
måste ske, skall ske.»
Olaug utstötte ett högt och klagande skrik.
Ett hopplöst klagoskrik, en bön om hjälp, ljöd
plötsligt ut i sommarnatten öfver de spetsiga hustaken, och
upprepades som af hundra strupar där nere från torget.
Först enstaka, springande, klapprande steg ner
öfver stenbron, sedan många; först enstaka, ljudlöst
framstötta rop: »svenskarna — svenskarna!» sedan
många. Skriken tilltogo, spredo sig in i alla
smygvrår och afkrokar: »svensken är öfver oss!» Så ett
stilla ögonblick, dörrar och fönster rycktes upp, män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
