Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldskriften läses ännu på historiens eviga taflor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 306 —
hotande i detta plötsligt påkomna tillmötesgående än
i svenskarnas vilda skrik.
Men de funnos också — och det var de flesta —
som ej nedlade sina vapen, utan höggo från sig tills
de blefvo ihjälslagna. En ung flicka kom flyende ned
mot bron, följd af en skara svenska soldater. Det
var Olaug, som vi lämnade i Ulla Halvorsens
vindskammare i Walkers gård. Då modern trots hennes
böner stängde dörren, blef hon länge stående vid fönstret
förstenad och orörlig som en pelare och stirrade hän
mot de blånande fjällen i öster, hvilka otydligt trädde
fram i den ljusa sommarnattens dimmor. Det nyss
timade uppträdet förslöade hennes mottaglighet för
det fiendtliga infallet i staden. Tankar foro blixtsnabbt
genom hennes hufvud och framställde för henne de
sista långa månadernas kvalfulla lif i denna stad, som
för henne var en jättestad med trång synkrets och
ofattliga intressen Längtan, denna mäktiga
svaghetskänsla, så svag i sin allmakt och som hör hemma
lika mycket i palatset som i kojan, fyllde plötsligt med
makt hennes bröst. Bort, bort härifrån till kojan på
fjällsluttningen, detta lilla, enkla rum, där bjälktaket
höjde sig mot det oändliga öfver alla hennes skatter,
lyckan i hemmet. Framför henne en gapande afgrund,
hvars djup hon ej riktigt fattat förr än i natt, och
hvaröfver husens spetsiga tak reste sig. Till hennes
öron steg nu som ur förtviflans svalg ljudet af skott,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
