Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eldskriften läses ännu på historiens eviga taflor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3" —
den stoltaste på alla våra fjäll. Om Gud vill, så finner
jag dig här igen, min käraste vän.»
Han skyndade ut och stängde porten. Olaug stod
ensam kvar; mötet med Halvor återgaf henne mod
och kraft. Skjutningen tog till tätt utanför muren;
de lysande kulorna flögo som fräsande raketer öfver
hennes hufvud. Kung Carl ledde i egen person arbetet
med brons iståndsättande. General Delwig
rapporterade för honom, att pråmens kanoner nedmejade de
svenske soldaterna under arbetet.
»Mer folk då att taga vid, där de andra falla»,
svarade kungen.
»Ers Majestät, manskapet är dödstrött, och
plankorna gifva vika.»
»Så måste soldaternas lik bilda underlag. Bron
skall vara färdig före soluppgången», befallde kung Carl
och kommenderade fram en ny afdelning soldater att
storma batteriet vid bryggan för att med dess eröfrade
kanoner bringa pråmen till tystnad.
Med klappande hjärta blef Olaug från sitt
gömställe vittne till denna stormning. Hon såg de blågula
soldaterna störta fram i språngmarsch, såg eldgapens
lågor slunga dem till jorden, medan nya massor
vältrade fram. Slutligen såg hon öfverste Blix med sina
få återstående män lämna batteriet efter att förgäfves
hafva gjort försök att förnagla kanonerna, under det
de allt emellanåt gjorde helt om och fyrade af, när de
drogo sig ner mot ett fartyg vid bryggan för att sjö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
