Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det bränner, han ränner — ritsch!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 325 —
denna förträffliga äppeltårta?» frågade Ulla med
hufvudet skälmskt på sidan och gungande på tåspetsen.
»Ack, Eders Majestät, döm oss icke alla för strängt
för stadens fiendtliga mottagande; låt nåd gå före rätt,
när vi nu hafva gifvit oss på nåd och onåd. Mina
landsmän veta icke bättre, vildmän äro de ju alla. O,
skona våra arma lif!»
I detsamma exploderade en bomb utanför fönstret
med ett brak, som kom hela huset att skaka på sina
grundvalar. Ulla utstötte ett högt skrik och föll på knä.
»Ack, det packet!» stönade hon och vred
fingrarna på de uppsträckta händerna. »Det slutar med,
att de eländiga göra oss alla olyckliga.»
Konungen bockade sig med sin vanliga utsökta
artighet mot fruntimmer och gick några steg
baklänges mot dörren; han ansåg det, som bekant, för
stötande och ohöfiigt att vända ryggen åt en kvinna.
Ulla skyndade till bordet, fattade den gaffel, med
hvilken konungen hade ätit och gömde den vid sin
nakna, skrynkliga barm.
Carl den tolfte trädde fram till det öppna fönstret.
Midt framför honom i Colbjörnsens hus stod en ung
blond kvinna. Det var kapten Peders syster Maria,
som förestod hans hus, en rask och förståndig flicka
och en värdig medtäflerska till sin systers, Anna
Colbjörnsens, rykte som tapper kvinna. Då Marie blef
varse konung Carl, tog hon sig den dristigheten att
hälsa och öfver gatan bedja honom om, att det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
