Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det bränner, han ränner — ritsch!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 326 —
måtte ske henne något förfång, då hon och en liten
gosse voro de enda i gården. Konungen befallde
genast, att en underofficer med fyra man skulle vara
hos henne som vakt. Dessa togo sig sedan så till
bästa i vinkällaren, att de föllo i sömn och brunno
inne i huset vid stadens brand. Konungen frågade
henne:
»Bullrar er kommendant däruppe alltid lika mycket
med kanonerna?»
Maria svarade: »icke annars än när det är
främmande i stån.»
Till sist bad hon konungen om tillåtelse att sända
ett paket med kläder till sin bror på fästningen, emedan
han vid den hastiga reträtten icke hade fått det
nödvändiga med sig.
Denna bön blef beviljad och hon afsände paketet.
Peder Colbjörnsen, som kände sin kloka syster, slöt
genast till, att kläderna ej utgjorde hufvudsaken, utan
lät sprätta upp dem och fann ett bref i dem, genom
hvilket hans syster underrättade honom om, i hvilket
hus och i hvilken våning Carl den tolfte uppehöll sig.
Peder Colbjörnsen meddelade genast denna kärkomna
nyhet för artillerikaptenen. Härom mera längre fram.
Konungens uppmärksamhet fästes plötsligt vid två
ståtliga borgare, som orädda närmade sig huset midt
under kulregnet. Framför dem på gatan gick en karl,
som blåste i trumpet.
»Två borgare anhålla om företräde för Ers Maje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>