Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det bränner, han ränner — ritsch!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 33t —
stora folkdramat, som utspelades omkring henne,
in-väfde hennes enkla lifstråd i sin stora handling, så att
de kommande åren för alltid bevarade glöden däraf:
ett rikare själslif uppe i hennes fjälltrakts ensamhet.
»Det är jag, Olaug», ljöd plötsligt Halvors
dämpade röst nere från bryggan. Hans hufvud visade sig
öfver muren blossande af ifver och upphetsning.
»Jag är Peder Colbjörnsens utskickade och likaså
hans broders», fortsatte han andlöst. »Jag skall sätta
eld på staden, förstår du? Vi skola nu på allvar röka
ut svensken, bränna upp honom lefvande, stänga alla
gator för honom med brinnande bål. Jag har funnit
en härlig plan, och du skall hjälpa mig, Olaug. Hvad
säger du? Vi två skola rädda fäderneslandet!»
Halvor var i skjortärmarna för att afleda fiendens
misstänksamhet; i barmen bar han några beckkransar.
Han tog fram två och räckte dem åt Olaug.
»Skynda — du kan nog smyga dig fram dit bort
till ladan och sticka den i brand. Jag kastar under
tiden en annan krans in i Hans och Peder
Colbjörnsens gårdar, där stå två fulla tjärtunnor med
handgranater rundt omkring. De vilja båda två, att vi
ändtligen först sticka eld på deras gårdar, på det att
ingen sedan må kunna säga, att de ville skona sitt
eget. Derefter smyger du genom trädgårdarna bort
till Walks gård och sätter också den i ljus låga. Så
går du, som om ingenting händt, tillbaka hit under
hängpilen, tills jag kommer. — De hafva plundrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
