Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det bränner, han ränner — ritsch!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 336 —
hufvudet och utbrast: »Nå nå, huru de galna
män-. niskorna husera med mors kaffeved.»
Denna ansökning blef verkligen snart afsänd,
under-skrifven af två afskedade underofficerare, som lågo i
strid med borgarne.
Många af de kvarblifna borgarne blefvo innebrända;
dagen efter funnos deras förkolnade ben i de rykande
askhögarne.
Nu stod fiendens hela hopp till att uppnå den
etthundrafemtio alnar långa bron, som ännu var farbar.
Bron blef ett hajgap, som de flyende måste störta
sig i, medan kulorna från pråmen och från trakten
omkring beströko de gungande plankorna och medan
de eftersta trängde på de främste; det var höjdpunkten
af panik, när de framstormande under fästningens
ljungeldar, som ljödo som åskdunder, hufvudstupa
störtades i älfven eller trampades ned. Där stapplade man
fram öfver uslingar, som skreko af smärta, öfver
döende, som beto sig fast i de flyendes fötter, öfver
sårade, hvilkas krossade lemmar vredo sig af smärta;
hesa kommandoord, som ingen lydde, förbannelser,
rosslingar och ofvanför det hela fästningens oaflåtliga
åska — nedanför älfven färgad röd af blod.
Det var en manspillan.
Tre tusen svenska soldater bröto in i staden,
knappt tusen sluppo lefvande därifrån. Bland de döda
funnos flere af det högre befälet, fjorton kaptener och
tjuguåtta löjtnanter. Rundt om i gårdarna funnos deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
