- Project Runeberg -  Af björnesläkt : norsk nationalhistorisk roman /
349

(1898) [MARC] Author: Carl Brosbøll With: David Ljungdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maria Björnstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

~ 349 —

genom sonens död. Märkligt nog tycktes det, som
om hennes veka sinnelag nu, då de första
sorgemånaderna voro öfver, hade vunnit större fasthet, som om
hennes böjda rygg rätade på sig, som om hon med
större säkerhet trampade den jord, som nu gömde
hennes skatt och icke längre var i stånd att såra hans
fot. Förut var det, som om hon både luften om
förlåtelse, därför att hon andades den, sökte att mildra
dess stormar med böner och tårar. Nu lät hon stormen
brusa fram och lossa snöskredet i vinterfjällen; nu lät
hon regnet strömma och människorna tala; det var
ju blott henne, som allt ondt kunde träffa; det ljusa,
lockiga hufvudet låg där ute på kyrkogården med
segerns leende på sina läppar. Till och med Marias
fruktan för Björnstad tycktes mindre; hans barskhet
gent emot gossen hade nu försvunnit; han delade hennes
sorg. Fredlösheten, som sväfvade öfver hans hufvud,
hade också mistat något af sin fasa för henne, nu, då
sonen icke längre kunde komma att lida däraf.

När denna sak blef berörd, visade sig Björnstad
lika oböjlig som förut. »Jag vill lefva och dö som
en fri man i mitt hus», lydde hans svar.

Sista tiden före jul kom en underlig oro öfver
Maria. Hon vandrade rastlöst omkring i huset Hennes
magra gestalt sjönk ihop; två röda fläckar på kinderna
röjde den feber, som förtärde henne; endast ögonen
blefvo större och mera glänsande; något ovanligt syntes
vara å färde. Hon stod, så ofta hon trodde sig vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Aug 22 19:33:40 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bjornes/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free