Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I löpgrafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
~ 359 —
ogenomskinlig öfver landet. I det lugna vädret kunde
stadens borgare nattetid höra fienden hugga, ropa och
vara i oafbruten sysselsättning.
Fästningens garnison bestod af ungefär 1200 man.
Ingen tviflade om utgången: Fredrikstens och stadens
intagande af Carl den tolfte.
Den 6 december klockan ett hade fienden trängt
så långt fram, att han innan kvällen hade skjutit bresch
i Gyldenlöves bastion; på eftermiddagen den 8 togs
detta viktiga utanverk med storm; kung Carl satte
själf en af stegarne mot muren. Därmed tycktes
fästningens öde vara afgjordt. Samma natt fortsatte
svensken att gräfva löpgrafvar, som han hade påbörjat sex
dagar förut, mellan Gyldenlöves och Fredrikstens
con-trescarpe under häftigt bombardement och kanondunder
från fästningen. De långa, mörka nätterna och dimman
kommo fienden till hjälp.
Trots den synbarliga segervisshet, med hvilken
den svenska hären denna gång ryckte fram mot sitt
mål: Norges underkufvande, härskade en mörk och
tryckt stämning i det fiendtliga lägret. Otroliga
umbäranden, lidanden, hunger och köld hade redan
bortryckt 4,000 man af Carls armé; längs vägar och diken
i skog och bland klippor funnos ihjälfrusna människor
och hästar. Hvar och en förutsåg sitt öde i döende
kamraters, när dessa förgäfves påkallade hjälp. Och
hvarför skulle dessa lidanden uthärdas? frågade
soldaterna sins emellan. Svaret ljöd sakta och hviskande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
