Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I löpgrafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 3<53 —
dödar svenske konungar, har aldrig blifvit stöpt. Carl
den tionde dog den 24 december 1660*) ärligt och
redligt af en lömsk feber, som han fick i detta
©helsosamma land, och Carl den tolfte går nu sin
stormaktstid till mötes. — Kom gossar», fortfor Månsson och
sprang upp. »I skolen nu få höra hans^faders, Carl
den elftes, spöksyn på Stockholms slott. Min mormor,
som är kunglig hjälphustru, har ordagrannt talat om
den för mig. När I hafven fått höra den, så förstån
I, att vi snart få slut på lidandena i dessa fördömda
snöskogar, och att vår Carl för oss in i de stora
riken, hvarest guldet skäres med tälgknifvar och vinet
strömmar.»
Soldaterna och arbetarne kommo fram och
skockade sig kring Månsson, som mången natt hade hållit
deras mod uppe med lustiga infall och fria historier.
Månsson berättade nu utan några afvikelser från
ämnet om den bekanta syn, som redan vid denna tid
lefde på folkets läppar, och som skall vara beedigad
och egenhändigt nedskrifven af Carl den elfte natten
mellan den 16 och 17 december 1675 **) och jämväl
undertecknats af ögonvittnena riksdrotsen Carl Bjelke,
riksrådet W. Bjelke, riksrådet Oxenstierna och
vaktmästaren Petter Gransten, hvarefter papperet blef
nedlagdt i arkivet i en tung kista med många lås.
Afskrifter af detta märkliga dokument cirkulerade redan
*) Carl X Gustaf dog den 13 februari 1660. Öfv. anm.
**) Synen föregifves hafva egt rum på 1690-talet. Öfv. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
